Vissa uttryck förekommer nog bara inom militären. Alla officerare har nog en liten svart bok där dom samlar coola saker att säga. Här är de fem bästa.



5. Det är ofattbart gott om tid = Det kan bli lite stressigt

4. Du är kokt i bajs = Det är kört

3. Den är fältmässig = Den är trasig

2. Ludermässig = Dålig

1. Lägga en glidmina = Bajsa i skogen

/DN

Jimmy Jump, egentligen Jaume Marquet Cot från Barcelona, är mästersabotören som med jämna mellanrum dyker upp på stora evenemang, framförallt sportevenemang. Han är ingen konstnär eller aktivist, utan mer som en påklädd streakare. När  uppgörelsen i Champions League nu närmar sig är det en riktig lågoddsare att spanjoren springer in och försöker sätta sin mössa på Mourinhos huvud. Jag ger er de roligaste inhoppen han gjort hittills.

5. Ungersk väder-TV 2010
Efter Champions League-matchen mellan Barcelona och Panathinaikos 2010, tittade Jimmy Jump in under en väderrapport på ungersk TV. Han vinkade och skrek ”barça, barça” och fick t.o.m. väderpresentatören att hoppa med en kort stund iförd den röda mössan. Saknas en fet tackling.



4. Fotbolls-VM 2010
Innan finalmatchen mellan Spanien och Holland började, försökte Jimmy Jump placera en hatt på trofén. Han blev dock ganska så nedtacklad av ett tiotal vakter.



3. Franska Öppna 2009
Först försöker han linda in blivande Franska Öppna-mästaren Roger Federers huvud i en oidentifierad flagga, och när han sedan flyr över nätet så snubblar han och blir duktigt nertacklad i gruset.



2. Eurovision Song Contest 2010
När de spanjorerna framförde sin schlagerlåt, sprang Jimmy Jump in på scenen och hann faktiskt vara med i sången och dansen i 20 sekunder innan han blev nedjagad av vakterna. När Aftonbladet frågade ”Blev Spaniens bidrag bättre eller sämre av Jimmy Jumps inhopp?” svarade 87,6 % att det blev bättre.



1. Fotbolls-EM 2004
Under finalmatchen i EM 2004 mellan Grekland och Portugal sprang Jimmy Jump in på planen och kastade en barcelonaflagga på Luis Figo (som precis lämnat Barcelona för ärkerivalen Real Madrid). Efter det sprang han rakt mot målet och hoppkrockade själv in i nätet med fruktansvärd kraft.



/DN

Det finns ett par album som du inte kommer att missa. Jag menar Coldplay, Red Hot Chili Peppers, Foo Fighters och kanske Death Cab. Deras releaser kommer ju ske med dunder och brak. Men vid sidan av dessa giganter finns det en uppsjö med album som du inte får missa. Don't.

5. Mister Heavenly - TBA
Årets supergrupp. Allt surr kring det här bandet handlar om Michael Cera. Ni vet, killen från Arrested Development, Superbad och Scott Pilgrim. Men faktum är att detta nystartade band är ett väldigt intressant sidoprojekt för Nick Thorburn (Islands, The Unicorns), Honus Honus (Man Man) och Joe Plummer (Modest Mouse). Och Michael Cera verkar väl vara en rätt kul kille att turnera med, eller hur?



4. The Shins - TBA
De slog sig in i mainstreamkretsen i och med filmen Garden State, men har inte gjort så mycket väsen av sig efter dess. Vad många missat är att de släppte en bra platta 2007. Sångarens samarbete med Danger Mouse (under namnet Broken Bells) förra året visar att han fortfarande kan, och att årets Shins-album är något att se fram emot.



3. Okkervil River - I Am Very Far (10 maj)
Varför Okkervil River inte är större än vad de är kommer jag aldrig förstå. Nästa skiva kommer inte ge dem mer speltid i radio, men förhoppningsvis cementera deras popularitet i indie-kretsar.



2. Fleet Foxes - Helplessness Blues (3 maj)
Fleet Foxes låtskrivare Robin Pecknold har sagt att det nya materialet kommer vara mindre poppigt. Frågan är om de kommer tappa lyssnare utan de trallvänliga melodierna som de blev så kända för när de debuterade 2008. Om de klarar bedriften att skriva bra folksånger utan popinslag så blir jag imponerad, för det är väldigt få som klarar det.



1. The Antlers - Burst Apart (10 maj)
Nästa album av The Antlers har mycket att leva upp till. Genom albumet Hospice från 2009 fick vi låt för låt följa sjuksköterskan (sjukskötaren) som blev förälskad i sin patient bara för att till slut se henne dö i albumets sista låtar. Fulladdat med hjärtekross, ånger, dysterhet, hopplöshet och självuppoffring. Ska bli spännande att se om Antlers ger sig på ett sådant kraftfullt projekt igen eller om de byter riktning.



/DN

Ett nytt inslag på Top V lanseras idag. En lista där båda författarna signerar och alltså gemensamt utarbetar. Den har föranletts av kompromisser, raseriutbrott, tårar, försoningar och skratt. Men äntligen är den klar. Stora namn har petats ut och listan är förstås subjektivt skriven. Genier som David Lynch har därför utelämnats. Top V ger er: de bästa filmregissörerna.

5. Christopher Nolan
Med en förhållandevis kort karriär är Nolan kanske lite oväntad på listan. Men vi vill be er sänka ögonbrynen och stänga munnen. Han har tagit 2000-talet med storm och gjort actionfilmer som faktiskt kräver att man tänker lite. Det är omöjligt att kolla på Inception utan att efteråt börja diskutera om det du såg verkligen hände. Och långt innan det blev uttjatat med en twist i slutet, så gjorde han baklängesfilmen Memento med twisten i början (men med aha-upplevelsen i slutet). Och när han tog sig an Batman, så gick han in djupare på karaktärerna än någon annan gjort tidigare och resultatet blev så mycket mer än bara en actionfilm om en serietidning.
Bästa regi: Memento



4. Bröderna Coen
Joel och Ethan Coens filmer är inte för alla. De har en ganska märklig mörk humor som hänger över deras filmer (de flesta är komedier). Coens filmer är väldigt konstiga, roliga, tragiska, briljanta och framförallt väldigt olika. På 90-talet regisserade de Fargo som vann en massa oscars, och The Big Lebowski som inte vann någonting men har blivit en kultklassiker. På senare år gjorde de No Country For Old Men, och då sprutade det oscars igen. Direkt efter kom deras svar (en ny pucko-film) i och med Burn After Reading.
Bästa regi: No Country For Old Men



3. Wes Anderson
Allt han rör blir kult. Många säger att hans filmer är konstiga bara för konstighetens skull, men han gör originella filmer som berör. Han gör inga blockbusterfilmer för den stora massan, utan han gör filmer med karaktärer som verkar verkliga och som gör val som man tror på och avslutas med en låt som man känner att ”ja, där satt den”.
Bästa regi: The Darjeeling Limited



2. Quentin Tarantino
Tarantino måste ju vara en riktig bionörd. Hans filmer är fyllda av referenser till egna och andras filmer. Det märks i de långa dialogerna, de perfekta soundtracken och den fiffiga rekvisitan. Ta som exempel sättet Tarantino driver med Steve Buscemis ovilja i Reservoir Dogs att dricksa, genom att i Pulp Fiction låta honom spela en servitör. Det är de här småsakerna som gör det – Tarantinos egen passion för film får oss att bli passionerade för hans filmer.
Bästa regi: Pulp Fiction



1. Stanley Kubrick
En av de sakerna som petar fram Kubrick till förstaplatsen var hans förmåga att bemästra alla typer av genrer. Hans mästerverk sträcker sig från The Shinings skräck till Dr. Strangeloves satir till 2001: A Space Odysseys sci-fi till Full Metal Jackets antikrigsfilm till The Killings kriminaldrama. Han lät aldrig kontroverser stå i vägen för en bra historia, och kanske är det därför han aldrig vann någon oscar och kanske är det därför A Clockwork Orange än idag är förbjuden att visas i Storbritannien.
Bästa regi: A Clockwork Orange



/AL & DN

De mest ologiska och värdelösa kroppsdelarna, som du gott kan såga av.

5. Visdomständer
De var tydligen väldigt bra att ha för stenåldersmännen som åt rått mammutkött och glömde att använda tandtråd efteråt. Idag är de bara något som växer upp snett och gör jävligt ont att ta bort.



4. Svanskotan
Rövbenet består av fem sammangjutna kotor och är egentligen rester från den gamla goda tiden då vi hade svans. Ut med det.



3. Blindtarmens bihang
Blindtarmens ändamål är att bryta ned cellulosa. Det betyder att den bara har en funktion för vegetarianer. För oss som inte lever på plantor är det här inte mer än ett organ som väntar på att bli infekterat och spricka. Och du vet vad det betyder – operation!



2. Gomspenen
Ja, vad är den lilla boxningssäcken i gommen bra för? Lite kul att pilla på med tungan när man har tråkigt? Man kan ju tänka sig att en darrande flärp är oumbärlig för skåningar som gurglar fram sina R. Bara en sådan sak gör den ju ännu mer onödig.



1. Mansbröstvårtor
Män ammar inte, så bröstvårtor behövs egentligen inte utan är mest lite dekorativa. Och en kille kan ju inte bära bh med stoltheten i behåll, så ett löppass med fel tröja kan orsaka ordentligt skav.



/DN

Nu när gruset sopas bort från trottoarerna är det många som dammar av sina löparskor efter vintervilan. För att slippa de vanliga argumenten för att inte ge sig ut i löparspåret (skavsår, blåsor, ont i hälen, fotstukningar och andra otrevligheter) ger jag er de bästa tipsen för att hålla fötterna oskadda.

5. Inläggssula
Om inget annat fungerar, bör du kanske överväga att byta ut sulan i din löparsko. Om du har allvarliga fotproblem bör du gå till en ortoped för att gjuta ett par sulor efter dina fötter, vilket kostar 1 500–2 500 kr. En billigare nyhet är annars inläggen från Footbalance, som finns på InterSport. Gå dit och få en fotanalys, varpå du kan "gjuta" en inläggssula direkt i affären på ca 10 minuter, som rättar till dina fötters felställningar. För 600 spänn är den här sulan väldigt prisvärd, och kan också användas i dina sneakers för att få dig att gå normalt. Glöm inte att ta med dina löparskor, så att inläggen kan trimmas i butiken för att passa dina skor.




4. Snörning
När du knyter din sko kan du göra det genom att göra hela snörningen hård eller hela snörningen lös. Ett vanligt fel många löpare som får ont i fötterna gör är att de lättar på snörningen. Om hälen inte sitter ordentligt fastlåst i skon så har du snart tio nya problem. De flesta har nytta av att snöra om sin sko. Följande knep gör att du kan snöra lösare mitt på foten men ändå dra åt ordentligt uppe vid knuten.


Snöra som vanligt till en början, men när du har trätt ut snöret genom de näst översta hålen trär du in det genom det översta på samma sida, så att det blir en ögla.


Korsa snörena över tungan och trä dem genom öglorna (ovanifrån eller nedifrån beroende på hur skons hål är placerade).


Dra åt.


Knyt en knut och rosett som vanligt.

Fler sätt att snöra din löparsko, beroende av vilket fotproblem du har, hittar du på http://www.newbalance.com/lacing-guide

3. Strumpor
Ett säkert sätt att få skavsår när du springer är att ha för tjocka strumpor på dig. Fukt/kondens i skorna gör att huden luckras upp och risken för skavsår och blåsor ökar. Det kommer inte gå hål på dig så länge fötterna är torra. Välj därför ett par strumpor i funktionsmaterial som andas. Har du lätt för att få skavsår kan en tvåskiktsmodell vara att rekommendera, eftersom skikten då i första hand skaver mot varandra innan det börjar skava på foten.

2. Fotvård
Se till att trimma tånaglarna, men var noga med att klippa dem rakt av (om trycket mot nageln är jämnt minskar risken för sprickor) och jämna ut de skarpa hörnen lite grann (minskar risken för nageltrång). Var också noga med att kontinuerligt fila bort förhårdnader med en fotfil, gärna efter ett varmt fotbad. Annars riskerar du att få en otrevlig blåsa under en förhårdnad.



1. Rätt sko för din fot
Allas fötter är olika. Vissa har höga fotvalv, andra har plattfot. Vissa överpronerar (går på insidan av foten), andra går neutralt och somliga supinerar (går på utsidan av foten). Därför är det viktigt att välja en sko som passar just dina behov. Välj inte sko efter priset (det gäller för både den som väljer den billigaste och för den som väljer den dyraste).
De flesta pronerar lite grann, och av den anledningen har de flesta löparskorna ett pronationsskydd (en gråmarkerad zon som är extra hård och uppbyggd på insidan). Det betyder att om du bara pronerar lite grann, kan det räcka med ett pronationsskydd vid hålfoten. Andra behöver ett som sträcker sig längre. Tyngre löpare behöver i regel extra stabilitet. Observera att eftersom pronationsskyddet är av hårdare material kommer detta ske på bekostnad av dämpningen på skon. En löpare som springer med ett neutralt steg behöver inget pronationsskydd, utan kan välja en sko utan pronationsskydd. En löpare som supinerar måste välja ett par neutrala, stabila skor. Brooks (finns på Stadium) och Mizuno (finns på Löplabbet) har några bra modeller.
För att ta reda på om du pronerar eller inte kan du gå till Löplabbet eller InterSport (de flesta IS-butiker har tagit in utrustningen) och låta personalen hjälpa dig genom att filma ditt löpsteg när du springer på löpbandet. Ett annat sätt är att titta på slitningen på dina gamla löparskors sulor. En överpronerare sliter sina skor på insidan av hälen, och under framfoten, särskilt vid stortån.
Har du höga fotvalv ska du välja en sko med svängd läst, och har du låga fotvalv ska du välja en rakare modell.
Har du breda fötter kan jag rekommendera Asics Cumulus eller Nike Structure Triax. Dessutom kommer alla Reeboks skor i olika bredder. 
Skostorleken bör vara något större än vanliga streetskor – du behöver ca 1 cm luft efter stortån för att tillåta foten att svälla under löpningen.
Om du köper skorna på rea, kolla tillverkningsdatumet (brukar stå finstilt under tungan) så att det inte är något gammalt junk som stått och torkat ihop på lagret i två år.
Byt skor ofta – ett par skor av den billigare prisklassen håller upp till 200 mil, och de dyrare skorna håller ca 150 mil.

Som en planerad uppföljare till min lista om krigsfilmer från Hollywood, släpper jag nu fram de icke-amerikanska filmerna.

5. Vinterkriget (orig Talvisota, 1989)
Vänta dig inte någon lättsam underhållning till fredagsmyset. Nej, under 3,5 långa timmar ryms mest skildringar om meningslös väntan, explosionsdöd och begravningar. Otroligt bra film om misär.



4. Infödd soldat (orig. Indigènes, 2006)
Filmen om soldaterna som under andra världskriget värvades från Frankrikes kolonier i Afrika och slogs med en häpnadsväckande patriotism för ”sitt” land som de aldrig sett och som behandlar dem som skit. Handlingen går hand i hand med Saving Private Ryan, men jag kollar hellre på ”Vive la France” än ”God bless America”.



3. Okänd soldat (orig. Tuntematon Sotilas, 1955)
Också en väldigt realistisk film med mycket kyla, ångest och segervilja. Innehåller en rätt cool stridsscen där kameramannen tar en handhållen kamera och ur ”dokumentärperspektiv” filmar framryckningen. Rullen är från 1955 så man får se den med det i huvudet, men den är ruskigt bra för sin tid och är en riktig klassiker. Finns visserligen en version i färg från 80-talet, men den här är så mycket bättre. Känns dock som att man tappar lite om man inte är finländare, eftersom finlandiafaktorn är väldigt hög.



2. Stalingrad (1993)
Den tyska filmatiseringen av slaget om Stalingrad, där en miljon människor dog, är en av de mest realistiska (råa och brutala) krigsfilmerna som gjorts. Efter att du sett den här så märker du hur kass Enemy At The Gates är (om du inte redan insett det). Tittaren får hänga med ner i skyttegravarna och se hur allting sakta men säkert går käpprätt åt helvete.



1. Das Boot (1981)
Den här filmen visar vilken dålig kombination klaustrofobi och ovisshet kan vara. Fördelen med att se en film om andra världskriget som inte är amerikaniserad är att filmen visar upp de tyska soldaterna som riktiga människor, inte som ariska monster. Den är dessutom roligare än man kan tro.  Vissa kallar den långtråkig, jag kallar den tillräckligt lång för att kunna ge en realistisk syn på livet i en tysk u-båt. Om du ser 5-timmarsversionen kommer du tycka att 3 timmar är för kort.



/DN

Vem har inte slängt ur sig ett peacetecken på ett foto någon gång, eller headbangat med pekfingret och lillfingret höjda till skyarna, eller vispat fram ett långfinger åt tanten i bilen bredvid? Men nu leverar jag fem bättre.

5. Honnören
Står i konkurrens med handskakningen, som ju funkar för alla människor. Men militärernas honnör vinner striden tack vare respektfaktorn.



4. Vi är nummer 1
Används sparsamt, pekfingret tas bara upp ur fickan om det verkligen betyder något. Dessutom är den så löjlig att den blir kul. 



3. Hytta med näven
Världens mest underskattade gest? Det är väldigt old school att hytta med näven åt folk. Gör det oftare!



2. Bra gjort
Tummen upp når ut till alla, tappar dock förstaplatsen pga att den har lite för många olika betydelser.



1. A-Okay
För att den alltid görs med glimten i ögat.




/DN

När det talas om de bästa gitarristerna genom tiderna är det 70-talets guitar heroes som lyfts fram: Hendrix, Page, Clapton, Van Halen osv. Ja, de har influerat dagens gitarrstjärnor. Men om man får ställa alla oldies vid sidan av listan – vilka är då dagens bästa gitarrister? Det var många namn som for genom mitt huvud när jag försökte komponera den här listan men som inte riktigt fick plats - Matt Bellamy (Muse), Jonny Greenwood (Radiohead), John Butler (John Butler Trio), Graham Coxon, Nels Cline (Wilco), Rodrigo y Gabriela. Och med det sagt, här är topp 5:

5. Omar Rodríguez-López (Mars Volta, At The Drive-In)
Säg vad du vill om att hans spelande i Mars Volta är lite överdrivet (och det kan du säga rätt ofta), men den här killen har talang och är väldigt kreativ, trots att han själv sagt att han haft ett personligt ”war against the guitar”. Kan noteras att gitarren låter helt annorlunda med Mars Volta än med At The Drive-In. Lyssna på Arcarsenal och Cassandra Gemini.



4. Kirk Hammett (Metallica)
Jag har aldrig varit ett fan av Metallica, men det går inte att förneka Kirk Hammetts storhet. Synd bara att gitarren oftast dränks i oljud.



3. Tom Morello (Rage Against The Machine, Audioslave, solo som The Nightwatchman)
Gitarrliraren som får sin gitarr att låta som allt annat än just en gitarr är en av de mest innovativa gitarristerna i modern tid. Han har själv sagt: "A good song should make you wanna tap your foot and get with your girl. A great song should destroy cops and set fire to the suburbs. I'm only interested in writing great songs." Och det gör han.


Morello ger en gitarrlektion

2. Jack White (The White Stripes, The Raconteurs, The Dead Weather)
Jack White har fått ta emot oförtjänt mycket skit för sitt gitarrspelande. White Stripes låtar är oftast enkelt uppbyggda, men den här mannen kan hantera en gitarr och hans ”ryckiga” spelande blir till fantastiska solon. Kolla in Ball and a Biscuit eller Catch Hell Blues och försök att inte gilla de solona.


Grammys 2004 där han kör Seven Nation Army som övergår i en cover av Death Letter

1. John Frusciante (Red Hot Chili Peppers, Ataxia, solo)
John Frusciante [froo-shawn-tey] var gitarrist I Red Hot Chili Peppers. Han är mannen bakom det kända introt till Californication och solona på Otherside, Soul To Squeeze och Scar Tissue. Fler bevis på hans tekniska färdighet hittar du i Dani California, Don’t Forget Me och Lyon 06.06.06. Kolla även in hans solomaterial, särskilt Ramparts där han använder sisådär fyra gitarrer ovanpå varandra.


Don't Forget Me live at Slane Castle

/DN

Hybrider är vanligare än du kanske tror. Oavsett om de skapats på zoo, eller naturligt, eller om de bara är fantasifoster, vandrar de omkring bland oss. "Hälften av de där djuren existerar ju inte ens!" kanske du utbrister. "Nähe, men det borde de göra", svarar jag.

5. Zony (Zebra & Pony)
Kanske inte lika användbar som sina hybridsläktingar Zorse och Zonkey, men den lilla lurviga randiga ser festlig ut och ska ha en aggressiv attityd. The zetland är en populär variant.


4. Chelephant (Chimpanzee & Elephant)
En inte helt genomtänkt korsning. Detta tragiska djur har förmågan att klättra i träd, men inget träd klarar av dess vikt.


3. Kangaratorin (Kangaroo & Alligator & Dolphin)
Tydligen var det så att en känguru lyckades para sig med en krokodil, varpå kängurun föll ner i vattnet och blev våldtagen av en delfin. Med en kängurus kropp och starka bakben, delfinfenor på ryggen och ett krokodilhuvud är kangaratorin en värdig motståndare.




2. Squicken (Squid & Chicken)
Korsningen mellan en bläckfisk och en kyckling resulterade i en tioarmad varelse, som inte har ett enda ben i kroppen och som smakar kyckling. Utvecklades i Australien och finns nu på snabbmatskedjorna Red Rooster och KFC.


1. Ti-Liger (Lion & Tiger & Tiger)
När man korsar ett lejon med en tiger får man inte bara en stor katt, utan man får en enorm katt på ett drygt halvton. Ligern fick en enorm uppsving i popularitet efter Napoleon Dynamite kom ut. Ligern är ju nämligen typ Napoleons favoritdjur. Icke att förväxla med dess kusin, tigon, som är "totally stupid and reek like poo".
Om man korsar korsningen med en tiger, får man en ti-liger. Något så fantastiskt förtjänar självklart förstaplatsen.

/DN

En och annan gång har du säkert hamnat i valet och kvalet om du ska hoppa in i duschen eller inte. Här är de fem bästa skälen till att förbli oduschad.



5. Du har redan duschat kvällen innan

4. Du ska ändå iväg och bada senare

3. Lat söndag

2. Du gillar din naturliga doft

1. Du kommer ändå bara bli skitig igen

Vad är krig bra för? De inspirerar i alla fall grymma filmer. Jag började lista mina favoritkrigsfilmer, men upptäckte snabbt att jag var tvungen att bryta ned listan i flera kategorier. Först ut är filmerna som skrivits till den stora massan.

5. Rädda Menige Ryan (orig. Saving Private Ryan, 1998)
Spielbergs brutala och realistiska öppningsscen där de amerikanska soldaterna stormar Omaha Beach i Normandie på dagen D är den kanske mest imponerande krigsscenen någonsin. Scenen är så realistisk att du kommer sitta i tv-soffan och ducka för kulorna. Tyvärr så tappar filmen rejält efter landstigningen i Normandie, och blir en orealistisk film där tyskarna målas upp som idioter (t ex fällan i slutet som stridsvagnarna blint rullar in i) och där de amerikanska soldaterna mest fokuserar på att dra tuffa skämt mitt i stridens hetta.


"I just got the wind knocked out of me"

4. Full Metal Jacket (1987)
En mörk film om hur soldater reagerar under hög press. Kubricks skräck-satiriska (anti)krigsfilm ger oss hans syn på hur militären förvandlar vanliga människor till mördarmaskiner. Första halvan på "boot camp" ägs helt och hållet av Gunnery Sergeant Hartman. När soldaterna sedan skeppas ut till Vietnam gör du dig själv en tjänst om du spolar tillbaka och ser första halvan igen.


Se 0.25–1.00

3. Black Hawk Down (2001)
Jag har inte sett något bättre om modern krigföring, med alla taktiska svårigheter den urbana miljön för med sig. Jag kan hålla med folk som säger att filmen visar upp en ganska vidrig människosyn (typ som att kalla den somaliska fienden för "skinnys"), men denna avhumanisering av fienden får ändå poäng för trovärdighet.
 


2. Letters From Iwo Jima (2006)
Vi har sett filmer där amerikaner slåss mot japaner. Vi har sett filmer som visar hur mycket stolthet och ära betyder för den japanska armén. Men vi har aldrig förr sett en Hollywood-film framställa den japanska fienden så human som här. Letters ska förstås helst ses i samband med (direkt efter) Flags Of Our Fathers – att se de strategiska besluten och de stora slagen från båda perspektiven är något vi inte är vana vid. Filmen visar det absurda motståndet från en stolt armé som är på väg mot en oundviklig död. Se särskilt den gripande scenen när en grupp soldater begår "ärofyllda" självmord med sina handgranater, en efter en. Horrific.



1. Apocalypse Now (1979)
De flesta av oss har inte känt lukten av napalm på morgonkvisten, men vi älskar ändå lukten eftersom den påminner oss om den här fantastiska filmen om en ensam mans resa genom det galna Vietnam. Det här så mycket mer än en krigsfilm – det är en psykologisk och filosofisk film om människans ondska. På sina håll överdriven, men filmen gör inget anspråk på att vara en korrekt skildring av Vietnamkriget (nej, man surfar inte i en hot zone). Ett av de mest oförglömliga sluten i filmhistorien.

Det kan lugnt sägas att Quentin Tarantino har en förmåga att skriva oförglömliga karaktärer och att rollfördela dem till precis rätt personer. Han har gjort ett stort avtryck i filmhistorien genom att släppa lös alla galna figurer i sitt huvud. Jag har försökt att i första hand bara bedöma karaktärerna, inte skådespelarinsatserna. Men självklart kan en bra prestation göra en karaktär bättre. Listan begränsas till att ta med max en karaktär per film.

5. Wayne Gale (Robert Downey Jr., "Natural Born Killers", 1994)
Jag kunde inte utelämna den blodtörstige journalisten som rycks med i Mickey och Mallory Knoxs busstreck tvärs över USA och skuggar varje steg de tar. Reportern för American Maniacs är kanske mest galen av alla.


"So tell me Mickey? Any regrets? I mean, three weeks, fifty people killed... not too cool Mickey."

"Oooh, that's a bingo!"

"Oh, you're ready to blow? I'm a mushroom cloud layin' motherfucker, motherfucker. Every time my fingers touch brain, I'm 'Super Fly T.N.T.', I'm 'The Guns of the Navarone'!"

/DN

Chuck Norris är en amerikansk actionskådis och kampsportare. Vad du kanske inte visste är att han dessutom är världens hårdaste människa. Här kommer en lista över hans häftigaste egenskaper.





5. Chuck Norris doesn't wear a watch. He decides what time it is.

4. If you want a list of Chuck Norris' enemies, just check the extinct species list.

3. When Chuck Norris does pushups, he doesn't push himself up. He pushes the Earth down.

2. They once made a Chuck Norris toilet paper, but it wouldn't take shit from anybody.

1. When Chuck Norris falls in water, Chuck Norris doesn't get wet. The water gets Chuck'd.

/DN

2010 var året då massor av pop/rock-sångare kände att de behövde "ta en paus" från sina band och "göra sin egen grej". Här är de som lyckades bäst.

5. Kele (Bloc Party) – The Boxer
Kele Okereke gör någon slags mörk klubbmusik, och försöker kombinera det med riktiga texter. Du kommer bli besviken om du tror att det här kommer låta som Bloc Party, och du kommer bli besviken om du tror att albumtiteln lovar ett sound likt Simon & Garfunkel.
Bästa rad: "I used to want to rule the world, but now I just get by. Shoot an arrow to the sun, or as far as it can go" ("The New Rules")
Bästa låt: "Everything You Wanted"



4. Brandon Flowers (The Killers) – Flamingo
Flowers soloprojekt påminner om vad som har varit fel med Killers musik de senaste åren. Men om du gillar bandets nya glamrockiga material kommer du gilla det här – det låter nämligen exakt likadant, med ett lite neddraget tempo.
Bästa rad: "Rolling river of truth, can you spare me a sip? The holy fountain of youth has been reduced to a drip" ("Playing With Fire")
Bästa låt: "Crossfire"



3. Julian Casablancas (The Strokes) – Phrazes For The Young
Mitt under fansens förväntan och längtan efter Strokes nya album, vågade Casablancas göra något helt annorlunda än Strokes. Mitt intresse för bandets nya album är noll och ingenting - istället hoppas jag bara på Casablancas och Albert Hammond Jr:s solokarriärer.
Bästa rad: "We're in a race against time, and time might be winning" ("Left & Right In The Dark")
Bästa låt: "Left & Right In The Dark"



2. Andreas Söderlund (Niccokick) – Daustralien
Samma energi i gitarrkaoset som i Niccokick, men nu ensam och på skånska.
Bästa rad: "Smitta mig med det du har, jag vill va sjuk med dig" ("Jag Vill Va Sjuk Med Dig")
Bästa låt: "Sjunka Under Jorden"



1. Jónsi (Sigur Rós) – Go
Lite av charmen med Sigur Rós är ju de isländska texterna, som man inte fattar ett ord av men ändå låter så rätt. När Jónsi byter till engelska låter hans falsettsång minst lika bra, och musikarrangemangen står fortfarande i centrum. Minimalistiskt är helt fel ord.
Bästa rad: "Tie strings to clouds. Make your own lake, let it flow" ("Go Do")
Bästa låt: "Go Do"



/DN