Ibland gör man rätt, ibland gör man fel. Här är de bästa felen.



5. "My anus is the center hole"
Egentligen "My angel is the centerfold" (J. Geils Band - Centerfold)

4. "Lucy's getting high with Linus"
Egentligen "Lucy in the sky with diamonds" (The Beatles - Lucy In The Sky With Diamonds)

3. "Do the lucky lady"
Egentligen "Dude looks like a lady" (Aerosmith - Dude Looks Like A Lady)

2. "I shot the sheriff, but I didn't shoot him dead you see"
Egentligen "I shot the sheriff, but I didn't shoot no deputy" (Bob Marley – I Shot The Sheriff)

1. "Excuse me while I kiss this guy"
Egentligen "Excuse me while I kiss the sky" (Jimi Hendrix – Purple Haze)

Det finns ett par album som du inte kommer att missa. Jag menar Coldplay, Red Hot Chili Peppers, Foo Fighters och kanske Death Cab. Deras releaser kommer ju ske med dunder och brak. Men vid sidan av dessa giganter finns det en uppsjö med album som du inte får missa. Don't.

5. Mister Heavenly - TBA
Årets supergrupp. Allt surr kring det här bandet handlar om Michael Cera. Ni vet, killen från Arrested Development, Superbad och Scott Pilgrim. Men faktum är att detta nystartade band är ett väldigt intressant sidoprojekt för Nick Thorburn (Islands, The Unicorns), Honus Honus (Man Man) och Joe Plummer (Modest Mouse). Och Michael Cera verkar väl vara en rätt kul kille att turnera med, eller hur?



4. The Shins - TBA
De slog sig in i mainstreamkretsen i och med filmen Garden State, men har inte gjort så mycket väsen av sig efter dess. Vad många missat är att de släppte en bra platta 2007. Sångarens samarbete med Danger Mouse (under namnet Broken Bells) förra året visar att han fortfarande kan, och att årets Shins-album är något att se fram emot.



3. Okkervil River - I Am Very Far (10 maj)
Varför Okkervil River inte är större än vad de är kommer jag aldrig förstå. Nästa skiva kommer inte ge dem mer speltid i radio, men förhoppningsvis cementera deras popularitet i indie-kretsar.



2. Fleet Foxes - Helplessness Blues (3 maj)
Fleet Foxes låtskrivare Robin Pecknold har sagt att det nya materialet kommer vara mindre poppigt. Frågan är om de kommer tappa lyssnare utan de trallvänliga melodierna som de blev så kända för när de debuterade 2008. Om de klarar bedriften att skriva bra folksånger utan popinslag så blir jag imponerad, för det är väldigt få som klarar det.



1. The Antlers - Burst Apart (10 maj)
Nästa album av The Antlers har mycket att leva upp till. Genom albumet Hospice från 2009 fick vi låt för låt följa sjuksköterskan (sjukskötaren) som blev förälskad i sin patient bara för att till slut se henne dö i albumets sista låtar. Fulladdat med hjärtekross, ånger, dysterhet, hopplöshet och självuppoffring. Ska bli spännande att se om Antlers ger sig på ett sådant kraftfullt projekt igen eller om de byter riktning.



/DN

När det talas om de bästa gitarristerna genom tiderna är det 70-talets guitar heroes som lyfts fram: Hendrix, Page, Clapton, Van Halen osv. Ja, de har influerat dagens gitarrstjärnor. Men om man får ställa alla oldies vid sidan av listan – vilka är då dagens bästa gitarrister? Det var många namn som for genom mitt huvud när jag försökte komponera den här listan men som inte riktigt fick plats - Matt Bellamy (Muse), Jonny Greenwood (Radiohead), John Butler (John Butler Trio), Graham Coxon, Nels Cline (Wilco), Rodrigo y Gabriela. Och med det sagt, här är topp 5:

5. Omar Rodríguez-López (Mars Volta, At The Drive-In)
Säg vad du vill om att hans spelande i Mars Volta är lite överdrivet (och det kan du säga rätt ofta), men den här killen har talang och är väldigt kreativ, trots att han själv sagt att han haft ett personligt ”war against the guitar”. Kan noteras att gitarren låter helt annorlunda med Mars Volta än med At The Drive-In. Lyssna på Arcarsenal och Cassandra Gemini.



4. Kirk Hammett (Metallica)
Jag har aldrig varit ett fan av Metallica, men det går inte att förneka Kirk Hammetts storhet. Synd bara att gitarren oftast dränks i oljud.



3. Tom Morello (Rage Against The Machine, Audioslave, solo som The Nightwatchman)
Gitarrliraren som får sin gitarr att låta som allt annat än just en gitarr är en av de mest innovativa gitarristerna i modern tid. Han har själv sagt: "A good song should make you wanna tap your foot and get with your girl. A great song should destroy cops and set fire to the suburbs. I'm only interested in writing great songs." Och det gör han.


Morello ger en gitarrlektion

2. Jack White (The White Stripes, The Raconteurs, The Dead Weather)
Jack White har fått ta emot oförtjänt mycket skit för sitt gitarrspelande. White Stripes låtar är oftast enkelt uppbyggda, men den här mannen kan hantera en gitarr och hans ”ryckiga” spelande blir till fantastiska solon. Kolla in Ball and a Biscuit eller Catch Hell Blues och försök att inte gilla de solona.


Grammys 2004 där han kör Seven Nation Army som övergår i en cover av Death Letter

1. John Frusciante (Red Hot Chili Peppers, Ataxia, solo)
John Frusciante [froo-shawn-tey] var gitarrist I Red Hot Chili Peppers. Han är mannen bakom det kända introt till Californication och solona på Otherside, Soul To Squeeze och Scar Tissue. Fler bevis på hans tekniska färdighet hittar du i Dani California, Don’t Forget Me och Lyon 06.06.06. Kolla även in hans solomaterial, särskilt Ramparts där han använder sisådär fyra gitarrer ovanpå varandra.


Don't Forget Me live at Slane Castle

/DN

2010 var året då massor av pop/rock-sångare kände att de behövde "ta en paus" från sina band och "göra sin egen grej". Här är de som lyckades bäst.

5. Kele (Bloc Party) – The Boxer
Kele Okereke gör någon slags mörk klubbmusik, och försöker kombinera det med riktiga texter. Du kommer bli besviken om du tror att det här kommer låta som Bloc Party, och du kommer bli besviken om du tror att albumtiteln lovar ett sound likt Simon & Garfunkel.
Bästa rad: "I used to want to rule the world, but now I just get by. Shoot an arrow to the sun, or as far as it can go" ("The New Rules")
Bästa låt: "Everything You Wanted"



4. Brandon Flowers (The Killers) – Flamingo
Flowers soloprojekt påminner om vad som har varit fel med Killers musik de senaste åren. Men om du gillar bandets nya glamrockiga material kommer du gilla det här – det låter nämligen exakt likadant, med ett lite neddraget tempo.
Bästa rad: "Rolling river of truth, can you spare me a sip? The holy fountain of youth has been reduced to a drip" ("Playing With Fire")
Bästa låt: "Crossfire"



3. Julian Casablancas (The Strokes) – Phrazes For The Young
Mitt under fansens förväntan och längtan efter Strokes nya album, vågade Casablancas göra något helt annorlunda än Strokes. Mitt intresse för bandets nya album är noll och ingenting - istället hoppas jag bara på Casablancas och Albert Hammond Jr:s solokarriärer.
Bästa rad: "We're in a race against time, and time might be winning" ("Left & Right In The Dark")
Bästa låt: "Left & Right In The Dark"



2. Andreas Söderlund (Niccokick) – Daustralien
Samma energi i gitarrkaoset som i Niccokick, men nu ensam och på skånska.
Bästa rad: "Smitta mig med det du har, jag vill va sjuk med dig" ("Jag Vill Va Sjuk Med Dig")
Bästa låt: "Sjunka Under Jorden"



1. Jónsi (Sigur Rós) – Go
Lite av charmen med Sigur Rós är ju de isländska texterna, som man inte fattar ett ord av men ändå låter så rätt. När Jónsi byter till engelska låter hans falsettsång minst lika bra, och musikarrangemangen står fortfarande i centrum. Minimalistiskt är helt fel ord.
Bästa rad: "Tie strings to clouds. Make your own lake, let it flow" ("Go Do")
Bästa låt: "Go Do"



/DN