Quentin Tarantino-karaktärer
Det kan lugnt sägas att Quentin Tarantino har en förmåga att skriva oförglömliga karaktärer och att rollfördela dem till precis rätt personer. Han har gjort ett stort avtryck i filmhistorien genom att släppa lös alla galna figurer i sitt huvud. Jag har försökt att i första hand bara bedöma karaktärerna, inte skådespelarinsatserna. Men självklart kan en bra prestation göra en karaktär bättre. Listan begränsas till att ta med max en karaktär per film.
5. Wayne Gale (Robert Downey Jr., "Natural Born Killers", 1994)
Jag kunde inte utelämna den blodtörstige journalisten som rycks med i Mickey och Mallory Knoxs busstreck tvärs över USA och skuggar varje steg de tar. Reportern för American Maniacs är kanske mest galen av alla.
"So tell me Mickey? Any regrets? I mean, three weeks, fifty people killed... not too cool Mickey."
Han är väldigt tragisk. Ändå är det är en sådan där karaktär som man tycker synd om i slutet fast man inte borde. Det måste vara för att han har så bra dialoger – allt han säger låter så otroligt intressant och sant. Jag vill gå ner och slåss med svärd mot honom på sandstranden i månskenet bara för att hans förslag lät så övertygande.
"Now remember, no sarcasm, no back talk. At least, not for the first year or so. You're gonna have to let him warm up to you. He hates Caucasians, despises Americans, and has nothing but contempt for women. So in your case... it might take a little while. Adiós."
3. Mr. Blonde (Michael Madsen, "Reservoir Dogs", 1992)
Att välja mellan karaktärerna i Reservoir Dogs är inte det lättaste. Det beror nog på vilken typ av filmtittare du är. Den känslosamme gillar Mr. White och cynikern håller Mr. Pink som favorit. För mig var Mr. Blondes tortyrdans filmens magiska ögonblick (det gör väl mig till sadisten). Han var inte rädd för att åka fast, eller att inte få information ur sitt offer. Han tänkte bara på K Billy's Super Sounds of the 70's Weekend.
"Are you gonna bark all day, little doggy, or are you gonna bite?"
2. Col. Hans Landa (Christoph Waltz, "Inglourious Basterds", 2009)
Judejägaren är hotfull och brutal, och borde vara en motbjudande karaktär. Men han är också lättsam, charmig och rolig, vilket gör att en hatkärlek växer fram. Ruskigt välkomponerad karaktär, men den höga placeringen är mycket tack vare Waltzs insats.
"Oooh, that's a bingo!"
1. Jules Winnfield (Samuel L. Jackson, "Pulp Fiction", 1994)
Det här rankar jag som det bästa Samuel L. Jackson har gjort. Förmodligen också det bästa han kommer att göra. Inte för att han tappat sin talang under åren, utan för att ingen kommer skriva en lika bra roll till honom igen. Han spelar Jules, en hitman som går från att i början av filmen vara en cool hänsynslös jävel till att bli en ångerfull jävel. Kanske är det hans citerande av bibelverser som gör det, kanske är det hans plånbok, kanske är det hans starka känslor om betydelsen av en fotmassage.
"Oh, you're ready to blow? I'm a mushroom cloud layin' motherfucker, motherfucker. Every time my fingers touch brain, I'm 'Super Fly T.N.T.', I'm 'The Guns of the Navarone'!"
/DN
