I förrgår ställde Rolling Stone frågan för veckan till sina läsare (länk). Idag levererar jag mitt svar till er. För att inte göra det för lätt för mig ska jag inte spotta ur mig Miley Cyrus, Scarlett Johanson, Hillary Duff m.fl. som aldrig skulle kunna skapa nåt eget, utan försöka hålla mig till någorlunda riktiga musiker som ändå fått hittar med sina coverlåtar.



5. Okänd svensk artist - Everybody's Changing (orig. Keane)
Om jag fattat saken rätt är det en Idol-överlevare som spelat in låten, och den borde kanske därför hamnat i samma fack som Miley Cyrus. Så den är väl överflödig att nämna, men efter att ha plågats av den 4-5 ggr per dag hela sommaren på mix megapol (som jag måste lyssna på under arbetstid) känner jag att den måste nämnas och hatas. Tillför nåt nytt för fan.

---

4. t.A.T.u. - How Soon Is Now? (orig. The Smiths)
Om jag vore Morrissey hade jag grävt mig själv en grav att vända mig i.

---

3. Limp Bizkit - Behind Blue Eyes (orig. The Who)
Från ekot "I blame you you you you" till när de börjar bokstavera "discover L-I-M-P" är det här en riktig skithög. En stinkare.

---

2. Ronan Keating - Fairytale of New York (orig. The Pogues feat. Kirsty MacColl)
Helyllekillen Ronan Keating kände sig tvungen att softa ner den klassiska raden "you cheap lousy faggot" till "you're cheap and you're haggard", eftersom han inte ville väcka anstöt hos lyssnarna. Han misslyckades.

---

1. Madonna - American Pie (orig. Don McLean)
Man kan ju undra om det är medveten ironi att sjunga raden "the day the music died" när hon själv i samma sekund begår ett hänsynslöst mord på musiken. Inte fan sörjer hon "the american pie" - hon styckade upp texten så att den förlorade all sin mening. Madonna får be Kabbalahgudarna att förlåta henne för den här låten, för jag kommer inte göra det. Håll dig till att skriva metaforer om tjejer som träffar killar med stora kukar (Like a Virgin), det kan man iallafall skratta åt.

---

/DN